Veckholms-Åkerby 2
SE-745 99  Enköping
Sweden

1. Inledning
2. E-mail till Mamma (*)
3. Bild av franska jultomten
4. Nya bud och snabb hemresa
5. Brev till Volvia
6. Trygg Hansa-tajming

<<   >>

2. E-mail till Mamma

Om ni direkt vill ha lite action hoppar ni ned sju stycken. Annars får ni veta en del om vår resa och varför vi återigen får sätta oss själva på diet.

Hej Mamma,

Just nu är vi i Annecy och festivalen för tecknad film. Låt oss säga så att det är gott om mycket märkliga människor som vandrar omkring på gatorna i den relativt stora bergbyn en halvtimme från Genève. För egen del har vi haft det jättekul med ett par-tre tecknade filmer per dag några dagar. För ett par dagar sedan besökte vi Genève vilket var helt OK.

Vi började för ett par veckor sedan med tåg till Italien och sedan besök i Lerici och Cinque Terre som gav mersmak. Sedan vidare till Anssi i Torino där vi slängde av Pappa och fick en bättre middag.

Om du har det minsta tvivel så tänkte jag skingra det. Vi gör inget annat än att äter gott och dricker bra vin. Tyvärr gör det att vi känner oss som spärrballonger men det får väl åtgärdas via svältkur när vi kommer hem.

Sedan blev det tre nätter mellan Nice och Monaco i en bergsby som heter Eze du Col eller något sådant. Byn som sådan heter Eze och är en jättesöt stenby på en kulle. Det där "du Col" tror jag betyder på bergstoppen eller något sådant (man ser "Col" varje gång man passerar ett bergspass) så följaktligen låg vårt hotell några hundra höjdmeter högre upp än byn. Jättekul slingriga vägar hela tiden. Enda nackdelen var att Laila var livrädd och inte kunde titta på utsikten.

Fördelen med det lilla hotellet var att det har en stjärna i Michelin och att det inte var det minsta pretentiösa. Helt enkelt kanonmat. Sedan gjorde positionen på bergstoppen att de dessutom var löjligt billiga. Mmm.

Härnäst kom Uzer i Ardèche 15 mil norr om Marseille. Fantastiskt ställe där vi bodde i en tvårummare i ett 1000 år gammalt stenslott. Riktigt mama-and-papa-ställe där vi kände oss mycket välkomna. Frukost med arma riddare vissa dagar och plättar andra. Hemlagad middag på kvällen, och så vidare.

    [Nu börjar det spännande referatet.]

Den stora nackdelen här var att vi åkte till en rosenträdgård mitt i en skog uppe i bergen där grusvägen dit var sisådär (läs "knappt farbar"). Det var inte någon bra idé att som jag gjorde köra över en sten som bilen sedan landade på då däcken sjönk ned på vardera sidan i någon grop eller två. Ännu sämre var att det började läcka olja. Det var dock rena barnleken jämfört med det gnisslande ljudet som därefter kom från kardanaxeln (kanske, vad vet jag om bilar, i alla fall mitt under bilen).

Nu kändes det inte så bra eftersom vi stod i en skog uppe i bergen utan mobiltelefontäckning. Men då kom jultomten...

Jo, faktiskt, det gjorde han. Volvon stannade 30 meter från det enda huset på flera kilometer. Just då kom ägaren hem och han hade stor rondör och stort vitt skägg. Förutom det talade han perfekt engelska. Den du!

Vi blev inbjudna i hans hus och fick låna hans telefon. Telefonsamtalet gick till Volvo Assistans i Göteborg som ingår i vårt servicepaket då vi använder originalservice via Volvo-verkstaden och använder Volvia till försäkringen. De ringde vidare till franska larmcentralen som i sin tur kontaktade bärgare. Volvo ringde tillbaka och berättade om statusen. Bärgaren ringde. Jultomten användes för att tolka och 2-3 timmar efter stoppet var bilen bärgad och klar och på väg ut från skogen.

Fullt så enkelt var det nu inte. Laila har lite roliga bilder på när bärgaren skulle vända på den enfiliga skogsvägen. Allt går även om det inte känns så från början.

Nåväl, bärgaren körde hem oss till hotellet och körde Volvon till sitt garage. Flera samtal med Volvo Assistans och bärgaren. Nästa morgon skulle bilen tas till Nimes (12 mil söderut) där närmaste auktoriserade Volvo-butik/verkstad fanns. Jag tog taxi en mil hem till bärgaren nästa morgon med majoriteten av bagaget, packade Volvon full, och följde med till Nimes. Sedan plocka ut en hyrbil och åka tillbaka till Laila.

Diverse samtal från Volvo Assistans och Volvia och saker började falla på plats. Formellt sett ingick inte hyrbil i försäkringen. Däremot bärgning och reparation. Eftersom teoretisk hemtransport till Sverige för två personer samt nedresa för en person för hemkörning av bilen ingår i försäkringen får vi förhoppningsvis ut en del av kostnaden för hyrbilen. Visserligen inte mer än EUR 430, så jag hoppas på att få ut hela summan.

Några dagar senare (7 juni; stoppet skedde 5 juni men Volvia hade stängt på nationaldagen) godkändes verkstadens uppskattning. Jag bönade och bad om senaste reparation nu på onsdag (13 juni tror jag) och det gick verkstaden med på.

Alltså, vi kunde fortsätta vår semester med hyrbilen, vi kan i morgon fortsätta semestern upp till Paris och genomföra mitt möte på franska förbundet. Sedan är planen att jag kör ned till Nimes på tisdag kväll (det är 60 mil) och sover över och sedan kör upp Volvon till Paris på onsdagen. Sedan fortsätter Laila och jag enligt plan vidare till Rotterdam och sedan till Lailas mamma.

Summa summarum verkar det som tre-fyra semesterdagar blir förstörda, förhoppningsvis blir hyrbilen och några ytterligare kostnader täckte (mindre pengar än hemresa och sedan nedresa, men här får väl försäkringspersonerna bestämma), hela reparationen och hela bärgningen och hela transporten 12 mil täckt, och allt till en självriskkostnad på 7000 kr. OK, inte gratis, men ändå inte fy skam för något oturligt (ja, det är tillåtet att använda andra och mindre smickrande ord) som fick stora konsekvenser.

Det var allt för den här gången. Det finns säkert mycket mer att berätta men inte vad jag kommer på just nu.

För övrigt. Jag kommer hem till Sverige på söndag om 10 dagar och Laila stannar ytterligare några dagar i Danmark för att umgås med Annie.

Kram
Tomas